Planerad bebyggelse inom område av riksintresse antogs inte medföra betydande miljöpåverkan
– Referat av dom från Högsta förvaltningsdomstolen. (2011-12-14, mål nr 1066-11)
Högsta förvaltningsdomstolen prövade om den planerade bebyggelsen skulle ha föregåtts av en miljöprövning och miljökonsekvensbeskrivning. Miljöbalkens skyddsregler för områden av riksintresse innebar enligt domstolen inte något hinder för utvecklingen av befintliga tätorter. Med hänsyn till detta samt till planområdets belägenhet och planens begränsade omfattning stred det inte mot 5 kap. 18 § plan- och bygglagen att en miljökonsekvensbeskrivning inte hade upprättats.
Bakgrund
Fullmäktige i en kommun beslutade att anta en detaljplan för del av en fastighet. Planen medgav bland annat byggande av cirka 25 lägenheter. Närboende som klagade på beslutet hävdade att områdets karaktär helt skulle komma att förändras och att byggnadernas placering och utformning var olämplig med hänsyn till angränsande bebyggelse och säkerheten. Det hävdades även att detaljplanen inte var förenlig med kommunens översiktsplan.
Länsstyrelsen fann att det som klagandena anfört inte utgjorde tillräckliga skäl för att upphäva antagandebeslutet. Länsstyrelsen avslog därför överklagandena.
Regeringen
Enligt regeringen fanns det inget hinder mot att anta en detaljplan som avviker från översiktsplanen eftersom en översiktsplan endast anger grunddragen i avsedd markanvändning. Frågan om hur mark slutligt ska disponeras prövas först i samband med detaljplanearbetet.
Fördelarna med den valda planutformningen övervägde enligt regeringen de olägenheter som detaljplanen medförde för klagandena. Vad klagandena anförde om vald planutformning, påverkan på naturvärden och trafikförhållanden utgjorde enligt regeringen inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Regeringen avslog därför överklagandena.
Högsta förvaltningsdomstolen
Två av de klagande ansökte hos Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) om rättsprövning av regeringens beslut.
Rättslig reglering
Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter och skyldigheter i den mening som avses i Artikel 6.1 i Europakonventionen. Enligt 7 § ska HFD upphäva regeringens beslut om beslutet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett eller som klart framgår av omständigheterna. Detta gäller dock inte om det är uppenbart att felet saknar betydelse för avgörandet.
Av 5 kap. 18 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL, framgår att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas om en detaljplan kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
HFD uttalade att de bestämmelser i ÄPBL och miljöbalken som hade åberopats i målet var allmänt hållna och gav myndigheterna förhållandevis stort utrymme för bedömningar.
I frågan om åtgärderna kunde anses utgöra betydande miljöpåverkan konstaterade HFD först att planområdet låg inom ett område av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden (4 kap. 1 och 2 §§ miljöbalken). Enligt HFD utgjorde skyddsbestämmelserna dock inte något hinder för utvecklingen av befintliga tätorter. Med hänsyn till detta och områdets belägenhet samt till planens begränsade omfattning fann HFD att det inte stred mot 5 kap. 18 § ÄPBL att det inte hade upprättats en miljökonsekvensbeskrivning.
HFD fann det vidare inte visat att regeringen hade felbedömt fakta vid beslutsfattandet eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i planärenden. Det hade enligt HFD inte heller förekommit något handläggningsfel som kunde ha påverkat utgången i ärendet. Då regeringens beslut inte kunde anses strida mot någon rättsregel fann HFD att regeringens beslut skulle stå fast.
Katrin Strömberg
Redaktör
