Med passion för både företagsöverlåtelser och konstförvärv

I advokatbyrån Vinges lokaler på Norrmalmstorg i Stockholm ryms inte enbart några av landets främsta jurister utan även en samling av Sveriges mest ansedda samtidskonstnärer. Jan Widlund är M&A-advokaten med ett gediget samlarintresse och estetisk fingertoppskänsla som under tre decennier kurerat en samling bestående av ca 200 verk som är föremål för både konstvisningar och utlån till konsthallar som Moderna museet och Tate Modern i London.

– När det kommer folk som är kunniga vill jag gärna att de säger att det lika gärna kunde ha varit ett konstmuseum, säger Jan Widlund på tal om konstsamlingen på Vinge.

Han berättar stolt om ett praktverk ur favoritkonstnären Miriam Bäckströms verkserie Mirrors vilket porträtterar Dramatenskådespelaren Rebecka Hemse och som vid intervjutillfället är på väg ut ur lokalerna för utlån till Lunds konsthall.

De får gärna säga att det lika gärna kunde ha varit ett konstmuseum

Verket överträffar enligt Widlund och andra ett motsvarande verk ur samma serie som hänger i samlingen på Moderna Museet.

– Den som jag köpt är mycket bättre och det tycker nog även Moderna museets chef Daniel Birnbaum, men jag hade redan köpt den före, skojar Widlund.

Behöver inte kompromissa

Widlunds konstsamlande startade som ett led i dekorationsbehovet av de tomma väggarna när advokatbyrån flyttade till nya lokaler på Norrmalmstorg i mitten på 80-talet. Widlund, som tidigt varit road av bild och form och vid 15 års ålder köpte ett konstblad av den italienske konstnären Modigliani samt senare studerade till två betyg i konsthistoria vid universitet, blev en lämplig person att sätta prägel på inredningen. Han ansåg att byrån skulle genomsyras av en modern framtoning och med modernitet som ett personligt mantra blev samtidskonsten en självklar fokus. Det här uteslöt pråliga guldramar och folkkär konst signerad mästare som Carl Larsson och Anders Zorn. Idag hänger istället i hallar och mötesrum på fem våningsplan den ena efter den andra svenska samtidskonstfavoriten som Jockum Nordström, Annika von Hausswolff, Ernst Billgren och Fredrik Wretman, med inslag även av internationella giganter som Olafur Eliasson och Tony Cragg.

Widlund framhåller att han visserligen själv medvetet låtit bli att köpa in provokativa verk i allmänhet men att han alltid haft fria tyglar vid inköpen till byrån och att det således inte varit fråga om någon demokratisk process med kollegor.

– Kollegorna har aldrig bråkat med mig och det har varit rätt värdefullt. Jag har alltså aldrig behövt bli skotträdd, säger han glatt.

Han berättar om en före detta senior kollega som vid ett tillfälle bad att få verk som Widlund låtit hänga utanför dennes arbetsrum nedhängda men bara kort därefter ångrat sig efter att ha fått mycket beröm från besökande kulturpersonligheter.

Att personligen se över upphängning av konsten och även nermontering vid utlån tar helgtid i anspråk och Widlund får komma in på lördagar och söndagar när det vistas färre personer i lokalerna.

– Ja, det är ganska mycket. Det blir väl tjugo timmar i veckan, svarar Widlund på tal om hur mycket tid han uppskattningsvis ägnar åt konsten.

Widlund hade till en början inte tänkt i banorna av att det skulle komma att röra sig om en konstsamling men det blev följden av att det kom allt fler förfrågningar om att ”samlingen” skulle visas, vilket Widlund också lät göra. Idag leder han årligen ca 10 konstvisningar på plats i Vinges lokaler för intresserade.

Mer känd som konstsamlare än advokat

Med åren har Widlund kommit att bli en alltmer känd och etablerad konstprofil i Stockholm med anledning av sitt samlande och sina konstuppdrag vid sidan av åtagandena som advokat. Han sitter bland annat för närvarande som styrelseordförande i Marabouparken konsthall i Sundbyberg och har tidigare ingått i advisory boards på Moderna museet och Liljevalchs.

– Jag har varit advokat i jättemånga år men det är det inte alla som känner till. Däremot är jag konstsamlare och det vet väldigt många, säger Widlund med ett skratt.

Att jag varit advokat i jättemånga år känner inte alla till. Däremot är jag konstsamlare och det vet väldigt många

Widlund berättar att följden av att samla samtidskonst under en längre tid är att det som först köptes inte nödvändigtvis är modernt några år längre fram. Han liknar konstsamlingen vid ett tåg med flera vagnar som hela tiden rullar framåt. Även den som har ett kunnigt öga begår misstag, och Widlund berättar att han säljer verk som han har tröttnat på och som inte längre känns bra. Han är noga med att poängtera att konstsamlandet aldrig varit en ”business”. Widlund säger också att man för konstverk som köpts billigt, t.ex. av unga förmågor, sällan får tillbaka mer än hälften av förvärvspriset och att värdeökningar är vanligast ifråga om dyrgipar där verken redan med ledning av priset är på väg uppåt. Han köper dock med ögonen och inte öronen, och pruta är heller inget han gör.

– Mitt råd är att man alltid ska samla på det man själv tycker om. Då kan man åtminstone bestämt säga att det här gillar jag, vare sig det är bra eller dålig smak.

Umgås inte med konstnärer privat

Widlunds konstbevakning består av regelbundna besök vid ett 15-tal gallerier i Stockholm och han har genom sitt samlande etablerat goda kontakter med galleristerna. Han ingår i en liten krets samlare som har den få förunnande förmånen att titta in på gallerierna kvällen innan en utställningsvernissage och kan därför få ett få ett slags första tjing på sina favoriter. Widlunds kontakter i konstvärlden har också kommit medarbetarna på Vinge till del. När byrån jubilerade bad Widlund konstnären Karin Mamma Andersson att göra två särskilda konstlitografier som delades ut som present. Widlund menar att det var en förfrågan som konstnären antagligen inte hade godtagit om det varit någon annan som frågat.

Men att umgås med konstnärer privat tycks Widlund inte ha något större intresse av.

– Det finns samlare som ser det som livets högsta lycka att umgås med konstnärer och lära sig hur de tänker, men inte just jag.

Mer arbete med konst i framtiden

Den dag Widlund lämnar Vinge föreställer han sig att han fortfarande kommer att arbeta lika mycket som idag, men i ännu större utsträckning med konstrelaterade uppdrag.

Jag räknar med att fortsätta besöka konstmässor och gallerier i de stora städerna, och då helt kunna styra min egen agenda, säger han avslutningsvis.

_____________________________________________________________________________________

Ashik Zaman
Jurist och biträdande redaktör på JP Infonet Förlag AB