Köpares passivitet och gjorda inbetalningar medförde att arrendeavtal kommit till stånd

Referat av hovrättsdom (Svea Hovrätt 2011-11-10 Mål nr F 478-11)
 
En båt såldes till en person som lät köpeobjektet ligga kvar på säljarens fastighet. Efter en tid skickade säljaren ett brev till köparen med uppmaning om att betala varvshyra för upplagsplatsen. Såväl fastighetsdomstolen som hovrätten menade att köparen genom sin passivitet och då denne betalat vissa av hyresbeloppen, agerat på ett sådant sätt att avtal fick anses ha ingåtts. Säljaren hade därför rätt till de hyror som köparen motsatt sig att betala.
 

Bakgrund

En person sålde under 2003 en före detta lotsbåt i dåligt skick. Köparen, som avsåg att reparera båten, lät den ligga kvar på säljarens fastighet. Fram till november 2005 utgick inget arrende (fortsättningsvis benämnt hyra) för upplagsplatsen. Därefter skickade säljaren ett brev till köparen med uppmaning om att varvshyra skulle utgå månadsvis med ett belopp om 1800 kronor från och med den 1 november 2005 så länge båten låg kvar. Köparen gav ingen respons på meddelandet.
 
Efter ansökningar om betalningsföreläggande från säljarens sida betalade köparen de första beloppen. Först efter tredje ansökan om betalningsföreläggande motsatte sig köparen kravet på betalning.
 
Fastigheten såldes kring årsskiftet 2008/2009. Säljaren yrkade att fastighetsdomstolen skulle förpliktiga köparen att utge 18 hyresbelopp till en sänkt hyra om 1500 kronor jämte ränta.
 

Fastighetsdomstolen

Köparen hänvisade i fastighetsdomstolen till att avtal mellan säljaren och ett företag, vilket gav företaget rätt att uppföra en verkstadsbyggnad på förevarande fastighet samt rätt att förvalta fastigheten och i ett senare skede överta denna. Köparen menade att det var bolaget och inte fastighetsägaren som därför rätteligen skulle ha krävt honom på varvshyra, vilket inte skett. Han anförde vidare att han hade drabbats av en allvarlig arbetsskada och därför inte hade kunnat sköta sina räkenskaper. De belopp som utgått till säljaren betalades av misstag.
 
Fastighetsdomstolen menade att oavsett vad ordet ”förvalta” fick anses innebära, hade både fastighetsägaren och bolaget haft tillgång till fastigheten och möjlighet att disponera denna. Domstolen ansåg det i vilket fall klarlagt att det var säljaren som förfogade över marken vid tidpunkten för försäljningen av båten. Vem som i framtiden eventuellt skulle komma att äga marken menades omöjligt att förutsäga.
 
Eftersom köparen hade låtit de första två hyreskraven bli betalda, ansåg fastighetsdomstolen att säljaren hade haft rätt att utgå från att köparen accepterat villkoren i avtalet. Domstolen menade att var och en själv fick ansvara för organiserandet av sina räkenskaper. Ett avtal bedömdes därför ha kommit till stånd mellan parterna. Att säljaren senare sänkt månadshyran ändrade inte bedömningen.
 
Fastighetsdomstolen ålade köparen att utge det av säljaren yrkade beloppet.
 

Hovrätten

Hovrätten instämde i fastighetsdomstolens bedömning att ett avtal hade kommit till stånd genom köparens passivitet och gjorda betalningar. Fastighetsdomstolens dom fastställdes därför.
 
Greta Boström
Biträdande redaktör